Vardagsmorgnar alltså. Jag har alltid varit relativt morgonpigg men någonting har hänt. Det är nästintill störtomöjligt att inte snooza i minst 45 minuter. Varför? Jag är inte särskilt trött jag orkar bara inte gå upp. Detta medför att jag nästan varje dag kommer i osync med tunnelbanan och kommer för sent. Dessutom hinner jag inte äta frukost. Inte bra på något sätt. Dock får jag ut två saker av detta. 1. Jag kan lyssna några minuter extra på P3 dokumentärs fina dokumentärer. 2. Jag tillbringar x antal minuter på perrongen i Gamla Stan.