I torsdags morse var det dags att åka till Norrköping och gå på festival. Vi skulle till Bråvalla. Såhär pepp var vi innan vi åkte till kungens kurva för att fixa det sista vi behövde till packningen. Framme och köar i världens längsta kö. Men det behövde vi inte göra länge, för vi hade ju fått VIP-biljetter (som tack för att vi lånade ut våran bil till en musikvideoinspelning) WIN på det. Hitta perfekta platsen för tälten. Köa in på området för att gå på första konserten. Självklart behövde vårt camp lite pynt. Vimplar och ballonger hade jag självklart med mig. Natt-turen till bajamajorna var såhär fin! Ny dag, nya tag. Gänget, redo för vilket väder som helst, här på väg till Petters konsert som sen avbröts pga åskan. Så då gick vi tillbaka till tältet och där möttes vi av chockade personer och ambulanspersonal med hjärtstartare. Som ni kanske har läst i nyheterna så slog blixten ner på campingen under festivalen och i samband med det skadades ett antal personer. Det var precis vid vårt tält och jag är tacksam och lättad över att vi inte var där. Sjukt hemskt det som hände och mina tankar går till alla drabbade. Polisen kom förbi vårt tält för att kolla så att alla mådde ok. Det jag märkte och såg så hanterades hela händelsen väldigt bra. De här två alltså ♡♡ Har knappt några bilder från någon spelning eftersom det var trångt, regnigt eller för mörkt (hade ett platt fast objektiv med f/8 så det har sina förklaringar). Fick två bilder från Placebos spelning i alla fall. Så bra. Dag tre var vi något trötta men såklart pepp ändå. Vi tog skydd från regnet och hängde inne i tältet, körde lekar och peppade på sista dagen. Malin och Stina rätt så taggade inför Laleh. Topp tre bästa konserter under festivalen var ju ändå Lalehs. När hon spelade Some die Young och sen Vårens första dag gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Hela känsloregistret berördes av konserten. Tack! Vilken helg det har varit alltså, så fin på alla sätt. Är fortfarande inte återhämtad på grund av avsaknaden av sömn men så får det vara. En liten parentes: Jag har ett armband som mäter mina steg och hur jag sover. Det visade smått otroliga 140 801 steg (=10,9 mil) på torsdag-söndag. För att jämföra det med en vanlig dag så går jag knappt 10 000 steg på en dag. Vi bodde faktiskt inte alls så långt ifrån allt utan stegen har jag snarare samlat på mig av peppighet och dans. Kul!